Hur är livets problem och syn på livet relaterade? Vad är betydelsen av min syn på livet för min personlighet skapande? Vad kan se ut som en religiös och icke-religiös syn på livet och påverka Min personlighet? Hur skildrar populärkulturen olika livsproblem och hur kan detta påverka Min personlighet? Sida VT 19 livets problem religion och identitet livsfrågor har alltid varit frågor som har ställts och besvarats på olika sätt i alla tider av kultur och samhälle.
Genom religioner, myter, Sånger, poesi och drama har människor tagit frågor och svar från generation till generation. Livets problem är svåra frågor om livet som ofta inte har några svar. De påverkar existens och liv, från födsel till död. Den uppsättning svar som varje person upplever på sina livsproblem bildar sina åsikter om livet. Religioner är religiösa åsikter om livet, eftersom många människor hittar svar på sina livsfrågor i en av religionerna.
Men en person kan också ha en uppfattning om livet som inte tas från någon religiös tro, då kan vi prata om icke-religiösa åsikter om livet. Tja, allt börjar med det faktum att vi måste våga stanna upp och tänka. Att vara i en stressbubbla ibland när vi är i ett protein med spänning, dag efter dag, passerar snabbt, och det kan vara svårt att se när du är i den bubblan.
Det finns alltid en annan brandkår, och det finns aldrig någon realtid för planering. Allt måste göras omedelbart, och vi släpar ständigt efter. Om vi är i den här situationen är det så lätt att vi bara fortsätter att arbeta utan att tänka. Det är så lätt att hamna i en situation där vi slutar tänka på vad vi faktiskt gör. Istället kämpar vi för att hålla näsan ovanför vattenytan för att uppfylla våra skyldigheter på jobbet och hemma.
På något sätt kan det vara lite trevligt och bekvämt att vara i denna typ av bubbla. Vi behöver inte tänka, vi gör det bara. Vi behöver inte känna, vi simmar bara. Hur bra en sådan bubbla är är ett av de många sätten att köra in i en vägg. Att mäta oss själva för att återspegla vad vi alltid behöver göra med jämna mellanrum, oavsett om vi är i stressproteiner eller inte, är att våga sluta.
Vi måste våga ta ett steg tillbaka och se på livet ur ett litet helikopterperspektiv.
Var är jag egentligen? Vad ska jag göra? Gör jag rätt saker i mitt liv och hur mår jag egentligen? Denna typ av reflektion är lite som ett träningspass. Alla förstår att detta är bra, men det prioriteras ofta. Det kan också vara lite läskigt att börja tänka på ditt liv. Jag träffar många människor i mitt arbete som är slitna, och ofta får jag höra att de inte kan stanna upp och tänka.
Om de stannar upp och reflekterar visar det bara gammal ångest, dåligt samvete eller andra mörka tankar. Det är av den anledningen att vi ibland måste sluta. Om vi vågar ta en kort paus och tänka på livet kan vi upptäcka att vi är på fel plats eller på väg i fel riktning. Vi kanske upptäcker att vi arbetar mest för att bedöva ett gammalt dåligt samvete som vi verkligen behöver fånga och lösa en gång för alla.
Vi kanske upptäcker att vi verkligen längtar efter en helt annan livssituation, men vågar inte gå in där och dränka oss för arbete.